NU ska jag äntligen sätta mig ner och skriva en liten förlossningsberättelse. Skall försöka få med så mycket som möjligt. Har jag missat något som ni saknar får ni skriva i kommentarsfältet så löser jag det :)
Here we go!
---
UPDATE: Hittade lite anteckningar i mobilen som jag glömde skriva här igår. Tänkte att det kan vara kul att läsa det med :P
Den 12/7 gjorde barnmorskan en hinnsvepning på mig. Och efter det kände jag av lite mensverk men inget mer än så.
13/7 var jag uppe 05:00 på natten för en kisspaus (en av många kisspauser) och kände då av mensvärk. Samma sak en timme senare.
14/7 Hade en hel del kraftig mensverk under natten och morgonen. Hade regelbundna verkar med ca 10 min mellanrum mellan 07-08:30.
Dem avtog och fick några få småverkar under dagen.
15/7 Hade många starka värkar som jag var tvungen att andas igenom från morgonen. Har väldigt ont i magen. Får ont när jag ligger på höger sida och kan inte böja mig framåt. Många toalettbesök. Strax innan 19 går vattnet, ett tag efter det blir värkarna kraftigare och mer intensiva samt mer regelbundna.
20:53 vi är påväg in till förlossningen. Täta värkar på vägen.
Detta är alltså anteckningarna från mobilen.
I min värktimer app så kan jag se att från 19:24 börjar värkarna bli mer och mer regelbundna med allt ifrån 8 till 19 minuter mellan verkarna. 20:48 börjar dem bli riktigt regelbundna med 2-4 minuter emellen värkarna. Alltså strax innan vi åker in till förlossningen. Värkarna håller inte i sig så länge (tycker jag), dem varar i allt ifrån ca 50sek till 1min och 25 sek. Men dem är tillräckligt kraftiga ändå så det är väl skönt att dem inte varar längre..
Natten till söndagen den 15 juli var jag som vanligt uppe och kissade flera gånger. Och på morgonen där så
vaknade jag av lite förvärkar (precis som jag gjort helgen innan, men då var det bara "lurvärkar") som kom med ungefär 10 minuters mellanrum under morgonen/förmiddagen. Det gick bra så länge jag andades igenom värkarna. Dem var ännu inte så kraftiga.
Jag låg i sängen hela dagen för att jag var trött och hade ont lite titt som tätt. Var väl uppe på toaletten och duschade varmt om magen någon gång men annars låg jag i sängen.
Värkarna avtog som sagt under förmiddagen och dem kom ganska så glest. Det kunde gå en timma mellan värkarna. Lite oregelbundet sådär.
På eftermiddagen vid 16-17 tiden så ringde jag in till förlossningen i Norrköping för att fråga när man skulle gå in, hur långtm ellan verkarna det skulle vara. Hon sade då att det skulle vara i alla fall 5 minuters mellanrum. Jag skulle med andra ord avvakta, när jag ringde det samtalade hade det gått 45 minuter sedan min senaste värk. Det var med andra ord ingen brådska.
Jag använde mig för övrigt av en värmtiker app på min telefon som jag laddat ner helt gratis, den var super bra! Bara att klicka på en knapp när värken startar och sen igen när den slutar. Sen sparas alla värkar i appen, jag har mina kvar fortfarande :) Känns lite vemodigt att radera ;P
Men i alla fall...
Även fast jag hade haft lite värkar helgen innan som känts likadant så kändes det ändå mer "på riktigt" denan gången, varför kan jag inte riktigt sätta mitt finger på. Dem kom kanske lite oftare.
Framåt kvällen började värkarna bli kraftigare och kraftigare och ibland gjorde dem så ont så jag hade jätte svårt att andas igenom värkarna och låg istället och spände mig. Vilket INTE gjorde smärtan bättre kan jag tala om, det blev snarare värre. Hon på Profylaxkursen hade så rätt när hon sa att det bara blir värre av att spänna sig ;P
Det gjorde så ont så jag blev alldeles svettig.
Vid 19-tiden så åkte Tobias iväg till affären och köpte värktabletter till mig för dem var slut. Jag gick på toaletten kort efter att han åkt iväg och kände att det började sippra lite vatten efteråt. Det var inte så mycket för det räckte med att jag använde binda (det kom med andra ord inget "splash" som på film) men jag var nästan säker på att det var vattnet ändå.
När Tobiash ade kommit hem så gav han mig värktabletter och vid ett tillfäle (som jag komemr ihåg så väl) så fick jag en värk som gjorde så djävulskt ont att jag ropade på Tobias för att jag fick sådan panik. Jag låg och riktigt spände mig och blev helt genomsvettig pga smärtan. Men den gick ju över som tur var ;)
Vid ungefär 20:30 sa jag till Tobias att det nog var dags att ringa in till förlossningen för jag kände att dem blev kraftigare och kraftigare och dem började komma regelbundet igen. Sagt och gjort, ajg ringde in och dem frågade lite frågor såsom om vattnet hade gått osv. När vi sen pratat lite säger hon att vi tyvärr får ringa till Linköping för att det var fullt i Norrköping. Jag blev lite besviken men hade inte så mycket till val så jag ringede dit (i värktimare appen jag nämnde tidigare får man väöja vilket län man bor i och där står även alla telefonnummer till förlossningen). Dem sa att vi var välkomna in.
Jag sa till Tobias att vi skulle åka in och han b lev genast lite nervös och stirrig ;) (med all rätt). Även jag blev lite nervös mellan verkarna medans jag försökte koncentrera mig på annat. Vi hade packat BB väska till både oss och Julia men packade ner det sista såsom matlåda till Tobias (tips tips!), mobil laddare, kamera + laddare och lite sådär. Sen gick vi ner till bilen och körde iväg. Stannade en snabbis på OKQ8 100 m härifrån för att köpa coca cola. Sen gasade vi på i 160 till förlossningen i Linköping. Värkarna kom allt tätare och tätare på vägen in dit, mellan 2-3 minuter. Ingen av oss ville föda i bilen så det var därför Tobias gasade på. Vi hade aldrig varit på LiU så vi hade ingen aning om var det låg. Men det är som tur är skyltat bra till sjukhuset men det låg en bra bit in i Linköping. Jag trodde aldrig vi skulle komma fram =P
Nu mot slutet så var värkarna jätte kraftiga varje gång, och såfort vi klev ur bilen kom en värk. Jag lutade mig mot bilen medans Tobias slängde i pengar i parkerinsautomaten. Sedan gick vi mot entrén. Vi hade tur att det kom en som jobbade där som kunde öppna åt oss för det var tydligen låst (?). Eller något :P Haha. Jag fick sätta mig i en rullstoltill förlossningen.
Klockan var 21:30 när vi kom upp dit, då blev vi mötta av en barnmorska (tror jag i alla fall) som visade oss rummet. Vi kom till ett förlossningsrum direkt. Tobias packade in väskor och sånt i skåpet och jag slängde mig i sängen. Efter en stund kom det in en barnmorska och en undersköterska som var JÄTTE TREVLIGA som presenterade sig. Jag låg i sängen och var näst intil okontaktbar. PRECIS när dem kom in kom en värk så jag fick andas igenom dem innan dem fortsatte att prata, haha :P Dem satte en CTG kurva på mig i alla fall, där dem mäter mina värkar samt barnets hjärtfrekvens.
Dem frågade om vi hade något förlossningsbrev med oss men vi berättade att vi inte hade det utan vår bm hade skrivit i journalen hur vi ville ha det, men vi berättade det en gång till för säkerhetsskull. Det var inga stora grejer, bara att jag inte ville ha någon studerande med under förlossningen, att Tobias skulel klippa navelsträngen samt hålla barnet en stund innan hon kom till mig och sen att dem skulle torka av barnet ordentligt innan.
Klockan 22:15 så kom barnmorskan in och skulle känna hur öppen jag var, jag var då 4 cm öppen. Yes tänkte vi! Nu händer det i alla fall något. Hon frågade mig hur jag tänkte med bedövning och jag sa att jag ville börja med att duscha varmt. Klockan 22:30 sattej ag mig i duschen med Tobias mitt emot som stöd. Det var urskönt och dämpade liiite av smärtan i alla fall. Där satt vi i ungefär 30 minuter. När jag klev ut så sa jag till barnmorskan att jag ville ha epiduralen så hon gick och hämtade läkaren som kom efter bara kanske 5 minuter. Trodde jag skulle få vänta längre än så.
Jag fick andas lustgas under tiden han satte epiduralen vilket gjord mig mer avslappnad, dock så gjorde det så att jag hade svårt att sitta still (jag fick sitta upp med pannan mot Tobias bröst för narkosläkaren tyckte det var lättare). Fick först en bedövningsspruta som kändes lite grand sen väntade vi en stund innan han satte in själva epiduralen så bedövningen fick värka. Jag hade hela tiden min "vän" lustgasen till hands. Fick en värk precis innan han skulle sätta eda:n.
Jag kände först precis som att mitt vänstra ben domnade bort, eller som stickningar, vilket var obehagligt, sedan fick jag ont i vänstra skinkan, förmodligen så hade han svårt att "hitta rätt" men till slut så!
Snabbt efter att epiduralen var satt så mådde jag prima skinka! Jag kunde slappna av och var kontaktbar. Innan kunde jag inte prata pga smärtan och var lite borta. Men nu kände jag INGENTING av värkarna, vilket jag inte trodde var möjligt. Men gud så skönt det var! Jag och Tobias låg och pratade om lite allt möjligt och väntade på att krystvärkarna skulle börja.
Jag visste sedan innan att epiduralen kan göra så att värkarna avtar eller blir mindre verksamma. Vi tittade på skärmem som mätte värkarna och hade själva sett att dem avtagit, men tänkte inte mer på det. Men v id 00_55 kommer barnmorskan in för att kolla efter hur öppen jag är eftersom hon också sett att dem avtagit. Hon blir chockad och säger att hon inte känner några "Väggar" och att jag är öppen 10cm. HALELUJA! Vi blevl ite pirriga och nervösa men samdigit väldigt spända. Nu tänkte vi att shit, nu är det nära!
Klockan 01:45 så ville bm att jag skulle pröva att krysta för att se hur det såg ut men jag och bebis var inte riktigt redo ännu.
Jag kommer inte ihåg när exakt men bm fick även sätta en elektrod i Julias huvud för att få hennes hjärtfrekvens, det gick inte riktigt med ctg:n.
Jag börjar känna ett "tryck nedåt", precis som det känns när man är riktigt riktigt bajsnödig (haha ursäkta) och klockan 02:45 börjar jag krysta. Jag hade lustgasen mellan verkarna vilket kändes väldigt bra. Det fick mig att slappna av och jag hade lite kul för man kände sig verkligen full och pratade lite luddigt. Själva krystandet gjorde itne så ont som jag trodde, faktiskt, då var förvärkarna värre måstej ag säga. MEn det är klart att det inte är så behagligt ändå. Det spänner något otroligt ocvh det är sjukt jobbigt att krysta. Jag kommer ihåg att jag kände och sa hela tiden att det inte hände någonting, att hon låg kvar där hon låg, men bm sa att det visst hände något. När man krystar så går man ju två stef fram och ett bak hela tiden. När jag väl fick krystvärkar så vilel hon att jag skulle krysta tre gånger per värk, vilket var sjukt jobbigt. Jag var trött redan efter första men jag försökte kämpa på. Jag hade hela tiden Tobias vid min sida som pushade jätte bra. Han fick även se när man skymtade huvudet (barnmorskan frågade och han fick lov att kolla för mig) och jag fick även känna huvudet och det fick mig att kämpa. Det var så häftigt och jag började givetvis gråta floder!
När huvudet var ute kändes det som att det värsta var över, det var så skönt och jag kunde slappna av lite mer. Jag kommer ihåg att jag tittade på Tobias och sen när jag vänder mig om så ser jag att barnmorskan "trixar" ut resten utav Julia, och direkt efter att hon kommit ut så börjar hon skrika. Herregud vilken känsla! Och som vi grät jag och Tobias, det går inte att beskriva men det var underbart att få höra sitt älskade barn. Så fort hon hade kommit ut så tittade jag på Tobias och sa att han skulle kolla vad det blev, och han sa att det var en liten tjej, om än lite tveksam :P Det var den lyckligaste stunden i mitt liv <3
Klockan var 03:29 när hon kom ut så jag hade krystvärkar i ca 45 minuter.
Ett par minuter efter hennes födelse klippte Tobias navelsträngen. Sedan torkade dem av henne och gav henne till Tobias som fick hälsa. Jag däremot låg med benen i vädret och blev undersökt. Jag hade spruckit en del sa hon så hon ville att läkaren skulle kolla. Så hon kom in och tittade sen sydde hon två stygn och resten sydde barnmorskan. Under tiden som jag blev sydd så satt Tobias med vår lilla tjej och myste (det tog en stund innan jag var "klar", ca 45 minuter) sedan lade dem hene hos mig.
Efter en stund försökte vi se om hon ville ta bröstet men var väl för trött så vi lät henne ligga där och återhämta sig och barnmorskan lämnade oss ensamma en stund.
Vid 05:16 så börjar hon amma ordentligt med våran hjälp. Det gjrode inget ont alls, jag har hört att det skall göra så ont men icke! Klart att det känns, dem suger ganska hårt men det gör absolut inte ont!
Sen låg vi mest där och myste och sen fick vi in den klassiska smörgåsbrickan :) Jag var jätte hungrig!
Vid 06 så kommer barnmorskan in och säger att vi kan börja göra oss redo för att byta till ett annat rum, jag skulle duscha osv. Eftersom jag fått epidural så tar jag det försiktigt, jag får en sådan där "gåstol" att stödja mig mot, man är skakis i benen efter den bedövningen.
Vid 07 ungefär så kom vi till vårat rum. Jag blev väldigt yr påvägen dit så barnmorskan fick iprincip trycka mig in i rummet för h on var rädd att jag skulel svimma på vägen. Jag slängde mig i sängen direkt. Sedan låg vi där och tittade på vår dotter och sen ringde vi dem viktiga samtalen till våra föräldrar och skickade sms till vännerna. Sen ville vi bara sova! Vi var sjukt trötta efter att ha varit vakna i nästan 24 timmar och så en förlossning på det. Julia (som vi inte visste att hon skulle heta då) sov som en stock och nu var det även vår tur.
Vi sov i ett par timmar och när vi vaknade så kom det en barnmorska in och pratade med oss (kommer inte riktigt ihåg men hon nämnde något om att det var frukost och att vi skulle passa på att äta för den togs bort 09:30) jag nämnde då att jag hade fruktansvärt ont i huvudet och hela ryggen. Kunde inte ta i med musklerna när jag skulle resa mig ur sängen för att gå på toaletten för då gjorde det jätte ont. Hon gjorde inget åt det utan sa att det kan bli så efter en förlossning typ. Det är jobbigt och krävande för kroppen. Huvudvärken kände jag av så fort jag rest mig upp när vi var påväg till det andra rummet, men reflekterade inte mer över det. Jag hade itne sovit på länge och fött barn, lite huvudvärk kan man få tänkte jag.
Sen låg vi mest och tittade på vår fina fina dotter och funderade på namn. Inget utav dem namnen vi tänkt ut passade henne, sen kom Tobias på namnet Julia, hon är ju född i Juli så det passade henne så bra <3
Hon vägde 3710g, var 51 cm lång och ett huvudomfång på 36 cm. Hon är det vackraste jag har sett i mitt liv <3 Kan inte säga det många gånger nog.
Jag tror att jag ska ha fått med allt nu! Har kikat på papprena som Tobias antecknat i för annars hade jag inte kommit ihåg klockslagen.
Vill ni fresten att jag skriver "fortsättningen", om min spinalhuvudvärk som jag fick efter epiduralen och hur dem kommande dagarna såg ut på bb och hemma? Samt hur det känns nu när vi landat igen och hur allt fungerar och sådär?
Jag är dålig på att uppdatera er om det om dagarna för tiden går till så mycket annat (vilket ni säkert förstår) men tänkte att jag kunde försöka skriva ett lite längre inlägg om tiden efter hon kom fram tills nu, vad säger ni om det?
NU ska jag sova!
Puss
Detta blir det nog i kassen när det trillar in mer pengar på kontot:
Kudde till vagga/vagn, 109:- HÄR
Täcke till vagga/vagn, 70x80cm, 159:- HÄR
Jag har nog bestämt mig för att ha röda detaljer i barnrummet, tycker det är fint till vårat gråa/vita ljusa rum, plus att det passar både kille och tjej :) Jag vill att det ska synas att det är ett barnrum.
Tycker denna gardinen är himla söt! 269:- HÄRSå småningom, när knodden sover i sin spjälsäng i sitt egna rum, kanske man kan sätta upp en fin vägglampa med mysig belysning, i rött (?). Taklampa blir nog en vit rislampa från ikea eller något sådant. Tror jag i alla fall :P Kan bli lite för mycket om allt ska vara rött :P
Detta spjälsängsskyddet tycker jag är himla fint, aningens dyrt dock. MEN fint ;) Vi kommer inte behöva spjälsängen än på några månader eftersom vi har vaggan första tiden.. 399:- HÄR
Denna skötbädden har jag fortfarande inte riktigt släppt ;) Så söt! Och i rött :P 299:- HÄRVet dock inte hur det passar sig till skötbordet i furu (?) men det skiter jag i! Vill ha det i alla fall :P
Alla möbler, förutom skötbordet, som är i furu(?) eller vad det heter, något träslag i alla falll =P, är vita. Därför vill jag få in lite färg i inredningen :)
Vill inte bara ha vitt, vitt och vitt, har sett det i många hem (man får se många olika hem och inredning med mitt yrke) och tycker det blir väldigt tråkigt.
(Här skulle det varit en bild på skötbordet som jag tog häromdagen, men som vanligt går det inte ladda upp bilder :/)Har för övrigt sorterat nu bland kläderna som vi fått... Det var en del pojk och en del flickkläder som jag lät bli att spara eftersom vi inte vet vad som gömmer sig där inne. Men det mesta var faktiskt unisex, så det vart mycket över :) Jag sparade som sagt i storlekarna 50-62, resten åker ner i förrådet. Det blev en hel hög! Sen fick vi massa sängkläder av Tobias mormor också. Kändes skönt att få det gjort, ett stressmoment mindre ;)
Nu skall bara kläderna tvättas och läggas in i byrån/garderober (så fort vi köpt en till klädställning). vill bara börja pyssla nu, vika små kläder, ställa iordning, ja, BOA helt enkelt.
NU kallar sängen, jobbi morgon 08-11, men skall köra sambon till jobbet vid 06:35 ungefär.
Natti natti
Jag tänkte att vi kunde köra en rolig "lek". Ni får helt enkelt gissa vad ni tror det blir för kön samt ungefär när h*n väljer att titta ut! Jag har Bf 6 juli.
Jag kan börja att gissa.. Jag tror att det bor en liten kille i min mage som väljer att titta ut runt den 15juli.
Nu är det eran tur! Skall bli spännande :) GISSA PÅ!
Eftersom det typ är omöjligt att ladda ner vissa bilder från datorn så gör jag det via telefonen.
Det fattas en filt, strumpor, en body och en pyjamas på bild dock.
Lite har vi köpt själva men också fått :)
Tröjor, strumpor, fler bodys och en mössa behövs.
Puss
/ Lindha, har fortfarande svårt att förstå att våran lill* Knodd ligger och växer i min mage <3
https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3388599/images/2012/pic_193787825.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3388599/images/2012/pic_193787889.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3388599/images/2012/pic_193787921.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3388599/images/2012/pic_193788016.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3388599/images/2012/pic_193788021.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3388599/images/2012/pic_193788037.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3388599/images/2012/pic_193788176.jpg" class="image">
Vecka 23
Livmodern når nu strax över naveln. Fostret väger runt 550 gram och är 28 centimeter långt.
Sedan någon tid finns det mekonium, den första grönsvarta avföringen, i tarmen. Det händer att fostret bajsar redan innan det föds, då färgas fostervattnet grönt av avföringen.
Fostret rör sig mycket, speciellt på kvällarna kan det vara mycket gymnastik i magen. Många kvinnor tycker det känns bra, men några upplever det som obehagligt.
Vecka 24
Man kan ha gått upp fem till sju kilo, vissa ännu mer. Fostret väger cirka 650 gram och är ungefär 30 centimeter långt. Huden, som tidigare har varit helt genomskinlig, börjar bli tjockare och täcks av fosterfett.
Nu kan fostret suga på tummen, det är en träning inför att suga på bröstet. Ibland börjar fostret att hicka, då känns det som om det klickar till i magen.
De små blodkärlen i lungorna, kapillärerna, växer som mest mellan vecka 16 och 24. Först när fostret är runt 24 veckor kan det börja andas luft, om det skulle födas så tidigt.
Man märker hur olika det står på olika sidor om fostrets utveckling osv. Jag har en app på telefonen och enligt den appen så är fostret ca 21cm i vecka 23. Men tänkte att det kunde vara kul att lägga upp lite info varje söndag så ni får följa med lite i fostrets utveckling i alla fall. Men ta allt med en nypa salt, det står som sagt väldigt olika.
Puss och kram
/Lindha, med bebis i magen <3
STARTSIDAN 
När Julia kom till <3
