Jag kan fortfarande inte förstå att vårt lilla mirakel växer och frodas i MIN mage, vårt kärleksbarn. Herregud. I sommar blir vi föräldrar, en familj. Jag skall krysta ut vårt barn. Oj så efterlängtad du är! Vem är du? Jag är så nyfiken. Jag vågar nästan inte tro att du finns förrens jag har dig i min famn.

Ibland är jag så rädd, rädd för att inte vara tillräcklig för dig. Rädd för att göra fel, rädd för att göra rätt. Vad är rätt? Vad är fel? Det är väl antagligen något som vi kommer att lära oss med tiden. Men oj så älskad du är redan.

Älskade barn. ❤❤❤