•  STARTSIDAN

Hej dagbok.

Vad fin hon är, lilla Julia!
Har ni provat Minifom mot det magonda? Har förstått att du är lite emot läkemedel men Minifom är faktiskt inget läkemedel i den bemärkelsen. Jag var helt emot det trots att alla tjatade om att ja skulle testa, men till slut sa de på BVC att även de ville att jag skulle prova och då gav jag med mig. Vilken skillnad det blev och jag önskar att jag provat tidigare istället för att låta vår lille ha ont i magen i 7 veckor. Om du testar, tänk då på att effekten kan ta ett par dagar innan den visar sig men sedan funkar det bara bättre och bättre så ge inte upp innan det gått en 5-6 dagar.

Hoppas det blir bättre med Julias mage, förstår att du har det mycket. Har själv en son på 7 veckor och det blir påfrestande i mellanåt. Vad är det du går på för BVC? Jätte dåligt att dom inte hör av sig! Kram

Det var ungefär som att läsa något jag själv skulle skriva. Jag vet inte hur man mot riktigt när man har förlossnings depression men jag håller tummarna för att det inte är det. Jag kollar inte migsjälv i spegeln heller, börjar bara grina eller sura efter det. Tänk på att det bara gått någon månad sedan du födde Lindha, det kommer ta tid innan allt går tillbaka. Ska också sätta igång med träningen sen när jag får tid och inte måste amma Ellie hela tiden. Så fort jag blir sötsugen så äter jag honungsmelon, gärna en hel stor alldeles själv. Det hjälper att hålla sig från annat som är mindre bra att äta <3

Älskade vän. Det kan ta tid men jag tror att med vilja och styrka kommer du klara av det här och hitta tillbaka till dig själv och din kropp. Låt det bara ta lite tid som sagt. Snart är jag också mammaledig och då kan vi gå på massor med promenader. Jag kommer göra allt jag kan för att gå ner i vikt när lillan väl är ute så jag kan förstå hur du tänker och känner. Men vi klarar det, det är jag säker på!! Puss <3

och det där med ev. förlossningsdepression. Det är jättevanligt och kan vara jätteallvarligt. Så ta kontakt med dom direkt imorrn gumman. Lova det. <3

Vet att det inte är vad man vill höra, men det där med vikten/kroppen; låt det ta sin tid. Jag tror att effekten blir tvärtom om man stressar och "måste" gå ner direkt. Jag började med promenader nästan direkt när Oliwer föddes men blev bara stressad av att en dag inte gått ut och gått. Jag väntar lite med träning så kroppen och jag själv får återhämta mig för det är nio månader du gått gravid. Låt det ta sin tid Lindha. Stressa inte.

Och det är jobbigt att vara mamma. Det kan ingen säga något annat om.

Vet inte....men jag blir så ledsen av att läsa när folk tycker det är jobbigt att vara mamma..... Vet inte vad ni haft för illusioner om föräldraskapet innan, att det bara är pluttinuttigt å rosenskimrande allting kanske.....? Å att det här med vikt och utseende är så väldigt viktigt i stort sett meddetsamma så fort bebisen kommit ut! För mig känns det som vissa nog borde vänta några år med barnafödandet, tills man mognat lite å har lite livserfarenhet å vet hur verkligheten faktiskt ser ut..... Är övertygad om att du älskar din dotter, men det verkar som du borde väntat med att skaffa henne....

Gud så dumt skrivet av den där "Sara". Sånt där äcklar mig. När folk tror sig veta nåt om personer dom inte ens känner. Du är en bra mamma och bara Du vet om du var mogen eller inte. Och hur man ska må i början vet ingen eftersom det är Nytt. Nä Lindha, skit i den där kommentaren. Så jävla lågt skrivet. Hade du frågat om dina läsare tyckte du skaffade barn för tidigt så visst, då får man stå ut med svaret men i det här fallet vill människan Enbart uttrycka sin åsikt fastän personen vet att det sårar och sånt tycker jag är sjukt. All styrka till dig gumman <3

Hejja Lindha!
Det ÄR jobbigt att vara mamma. Det är absolut ingen dans på rosor och de flesta som skaffar barn är fullt medvetna om det. Alla bebisar är också olika. Så ingens "mamma-liv" är det andra likt! Och det är okej, att ha åsikter, det är okej att tycka att man vill stänga in sig i sovrummet med täcket över huvudet då och då. Men man gör det inte, för hur trött och sliten man än är så lägger man all sin energi på sitt älskade lilla barn.

Och angående din vikt, jag förstår dig! Jag var inte pinnsmal innan, men skulle gärna gå tillbaka till den kroppen. Ett par kilo lättare och mindre "degig" mage. Men tänk på att även om du börjar träna och äta bättre osv. så "läker" alla gravid kroppar olika snabbt.
Det kan ta ett bra tag innan livmodern dragit ihop sig till sin normala storlek, och tills alla organ satt sig på sin rätta plats igen. Så det du ser som valkar, eller att du skulle va tjock kanske bara är organ som hamnat lite på sniskan. :)
Du kommer ha tid att träna och få ordning på kroppen tids nog, men stressa inte. Låt kroppen läka lite till. och håll dig till promenader och nyttigare mat än så länge :) man går ju inte ner 5 kg på en vecka i alla fall. Även om de skulle va nice ;)

Som sagt... jag förstår dig. Men du ska veta att du ÄR fin precis som du är! :) Och tids nog kommer du få tillbaka ditt självförtroende, men glöm inte att tobbe älskar dig precis som du är! <3 Puss fina du. /lisa