Jag vet att det var jag som flyttade ifrån Skövde, men man är ändå två stycken i en vänskapsrelation. Det är inte bara mitt ansvar att hålla den "vid liv" och behöva tvinga folk att ta sig hit. Vill man inte komma till Norrköping för att träffa mig så fine, men säg det då istället så jag vet det.
Men när jag kommer till Skövde då passar det helt plötsligt alla. Då drar alla i mig och jag ska vara överallt och får inte en lugn stund över till att bara umgås med min familj. Sen kan jag såklart acceptera att man inte alltid har råd, tid eller möjlighet. Men man märker att vänskapen sätts på spel när man flyttar en bit ifrån sin hemstad. Jag tycker såklart det är jätte jobbigt att inte ha mina vänner nära. Men det är fortfarande inte bara mitt "ansvar" att se till så man höra av och träffas. Så var det inte när jag bodde i Skövde och så ska det inte vara nu heller.

Ni kanske tycker att jag överreagerar men ibland så slår det mig och jag känner mig som världens ensammaste tjej/kompis. Jag känner inte många här så det är klart att jag saknar att spontant kunna gå över till en vän när jag känner mig ensam osv.
Men jag tycker faktiskt inte det är rättvist mot någon att jag bara är någons vän när jag är i Skövde. Om ni förstår?
Jag pekar inte ut någon alla utan vill bara skriva av mig, det som min blogg är till för.
Jag bort i Norrköping nu, Norrköping är min hemstad, mitt hem. Punkt. Vill man träffa mig är det hit man åker. Sitt inte bara och vänta på att jag skall komma till Skövde.

Puss
/ Lindha, lite smått besviken och fundersam denna lördag