•  STARTSIDAN

Att inte räcka till.

Att skaffa barn är det bästa jag har gjort i hela mitt liv - men också det absolut tuffaste. Det ska jag inte sticka under stolen med. Detta är ju såklart helt nytt för mig och hon utvecklas ständigt och har olika behov för varje månad känns det som. Det är så svårt för mig att veta vad som är rätt och fel, speciellt när alla säger olika. 

Jag är så rädd och orolig för att hon inte får tillräckligt med stimulans, jag är så rädd att hon inte mår bra. Tänk om hon skulle vars sjuk utan att jag märker det? Hon kan ju inte tdirekt prata och säga mig om hon har ont eller så :/ 

Jag går med en ständig oro i magen att något ska vara fel, att hon inte är nöjd med den kärlek hon får. För oj vad vi älskar henne! 

Hur stimulerar man en två månaders baby? Vad behöver dem när dem är såhär små? Alltså det finns så mycket frågos, funderingar och osäkerhet inom mig at jag spricker ibland. HUR vet jag att min dotter mår bra och får det hon behöver/vill ha?

 

Detta kanske är ett luddigt inlägg men jag känner att jag ville skriva av mig lite och hoppas på att jag inte är ensam? 

 

Nog om det.

 

----

 

Igår så var jag hos Lisa och fick hjälp med dopkorten.Hon är så duktog och så snäll som hjälper en okunnig tjeje med scrappandet ;) Nu är det bara lite småpill kvar sen är dem klara. Har även skrivit adresserna på dopkuverten så nu är det klart. 

Tog lite längre tid än vad jag trodde dock. Men det är kul att göra sina egna dopkort. 

 

Annars hände inte så mycket mer igå faktiskt. 

Inatt gjorde jag klart Monikas kort också, är himla nöjdmed det! Blev sjukt ifnt :) Fick tänka till lite ibland men det vart ju bra till slut ;) 

 

Idag så har jag fått gjort lite grand med som sagt. Fixat dopkuverten, duschat, vikt tvätt, satt på en till maskin tvätt, plockat lite. 

Skall gå ner på vinden sen och lämna fläkten som vi haft nu under sommaren när det varit så varmt, och sen skall jag plocka upp lite fotoalbum. Tänkte ha dem i vårat linneskåp i sovrummet. Vill ha dem uppe nu när det finnsp lats för dem :) 

Plus att jag så småningom skall påbögja ett nytt litet projekt. Men det är absolut ingen brådska med det ;) 

Skall ta en svängom med dammsugaren sen också. 

Kanske att jag åfr med familjen ut på promenad i eftermiddag, det vore skönt för oss alla tror jag :)

Annars så händer inte så mycket mer under dagen. 

 

Skall lägga upp bild på kortet som Monika skall få men det gör jag när hon har fått kortet, samt även dopkorten kommer så småningom :) Dem kommer bli SÅ FINA!

 

Nu harj ag en liten tjej som har bajsat och vill ha ny blöja.

 

Hej svejs! 

 

Stolta moster Sussie kör vagnen inne på IKEA <3

 

Du behöver inte oroa dig! Du är en helt fantastisk mamma! Jag ser upp till dig och hoppas jag blir lika fantastisk som du!
Följ din magkänsla och intution :)!! <3

snuttan <3

Jag tvivlar inte en sekund på att du är en bra mamma Lindha! Det är väldigt svårt att veta vad man skall göra, är i precis samma sits, men så länge du försöker och pratar mycket till Julia så skall det ute vara några som helst problem. Dessutom skulle Julia skrika oavbrutet och vara otröstlig om hon var sjuk, dom säger till om sådant :) oroa dig inte, det där fixar du! Kram kram <3

Jag kände precis som dig när vår lilla prins var mindre. Var orolig för ALLT, inte minst för att han skulle få för lite stimulans. Inte gjorde det saken bättre att han är född i januari och vädret inte var det bästa för promenader. Lägg därtill till att jag fick rejäla bristningar när han föddes och hade rejält ont när jag rörde mig i flera månader... Har dock världens bästa barnmorska ( går på Vilbergens vårdcentral ) och när jag bokade som mest över en massa saker sa hon till mig: "Anna, ta det lugnt, DU är den bästa mamman till Vilmer. Ingen annan skulle kunna göra det jobbet bättre än du, du är ju hans mamma." Väldigt sött v henne att säga så och visst stämmer det, jag är ju hans mamma och den son känner honom bäst. Visst att det är vårt första barn och vi inte har någon erfarenhet, men det finns ändå ingen som skulle kunna ta bättre hand om honom än vi. När det känns motigt så tänker jag på vad hon sa så jag blir peppar. Stort lycka till med allt, kom ihåg att du säkert är en bättre mamma än vad du tror!

Förresten, hoppas att vi snart för se bilder på de egengjorda dopkorten